Denna bilden tog jag nyss och när jag såg den i datorn så insåg jag att det är så här jag känner mig just nu.Strax innan så fick jag reda på att en bästa kompis till båda mina barn avled nu ikväll.
Känner att bladen och taggarna från växten visar alla mina oklara tankar och funderingar om detta.
Men det finns en tanke som är så glasklar så den inte ens syns på bilden och det är hur mycket jag gillar er mina nära och kära.
Ännu en gång tänder jag ljuset på min blogg, denna gång för mina två älsklingars vän.
Jag tycker inte vi fördjupar oss i detta angående hur eller varför men någon kanske kan en fin dikt eller så.
Säg inte att ingenting blir kvar
SvaraRaderaav den vackraste fjärilen livet gav.
Säg inte, att vingarnas färg bleknar bort
och försvinner i vinden som stoft, som stoft.
Om fjärilens kropp måste gömmas i grav,
är ändå den svindlande flykten kvar.
Ulla
Suck den var fin.
SvaraRaderaSå hopplöst allt blir när sånt här händer.
Man tycker man har problem som man funderar över men jämfört med en sådan här tragisk händelse så finns problemen inte mer.
De blir löjliga.
Det borde inte få hända, inte så snabbt...inte så tidigt i någons liv.
Man hinner inte med. Finns ena stunden, borta i nästa.
Tjejer jag tänker på er och är ledsen med er.
Många kramar från mig, Pontus, Jonathan, Oscar och Amanda.
Uhhhh så hemskt. Finns inga ord, ingenting, som kan beskriva nåt sån't tragiskt. Som sagt, ens egna problem blir plötsligt fjuttiga.
SvaraRaderaVi tänker på er.
Fairlaner med familj
Krama barnen från mig! Tänker på dom.
SvaraRaderaTack för alla fina ord allesammans.
SvaraRadera