Detta är ett fönster som min mor säkerligen känner igen då det är köksfönstret i hennes barndomshem.Bilden är inte sned utan jag vill visa att huset som byggdes ca: 1810 nu är inne på sista versen och håller på att falla ihop.
Eftersom det gör ont i mig att se detta så gör det säkerligen otroligt ont i moders hjärta också.
Jag tycker inte det är länge sedan jag satt där inne med mormor på kvällen när hon tittade i tidningen under sin fotogenlampa och man hörde hur det brann i vedspisen.
Inte länge sedan sade jag och insåg att sista gången som hon var där var 1980, vart tar tiden vägen ?
Jag har gjort nåt med bilden som kallas "HDR" och sedan gjort fönstret svartvitt för att få lite kuslig känsla i den.
Ja jag tycker det är kusligt att tiden går så fort.
Min mor sade nyligen att spisen och murstocken är husets hjärta och att man kan göra något nytt runt den.
Om det bygget gör att man kan få samma känsla som man minns av en mörk kväll i det huset med doften av fotogenlampan och värmen från vedspisen så kan du räkna med att jag ska försöka bygga detta om min tid räcker till.
Fint, fint Micke. Det har Du gjort bra, och Du förstår precis hur hjälplös jag känner mej.
SvaraRaderaJag brukar säga att den här stugan är mitt Waterloo. (Jag förstår Napoleon)
Och ettlitet bygge runt muren kunde bli ett skydd och övernattningsställe till att börja med, för att senare byggas ut som ni vill.
Jag ska jobba med det så mycket jag kan, om Du ställer upp. Säkert också Suzanne.
Det var en fin och stämningsfull bild, och det var en fin stämning i den stugan
Jag har bara fina och sköna minnen därifrån.
I en del hus sitter det en behaglig atmosfär i väggarna, som kan bero på hur livet levts där, sägs det.
Tack än en gång för den fina bilden - och texten.
Ulla
Kul att du gillade bilden.
SvaraRaderaJa det där med att det sitter i väggarna kan man ju känna ibland när man är i olika hus.
Vi får börja planera lite för detta bygge :)